Gud ledde mig att vara med på Pannkakskyrkan den kvällen, och det var meningen att vi/jag skulle få träffa just de killarna. (Jag vet inte om jag kommer vara med någon mer lördagskväll, men just den gången hade Gud lagt det i mitt hjärta i alla fall.) Så jag gick och fick kontakt med dem, först på bussen på väg ned, sen träffade vi dem på stan igen, utbytte facebook och bjöd in dem till ungdomsgården vi skulle till i Pingstkyrkan fredagen därpå. Två av dem kom. Och genom vidare kontakt har de fått kontakt med andra kristna organisationer och aktiviteter. (Och även en tredje har hängt på en gång.)

Nu går de på FFA tre gånger i veckan (Frälsningsarméns arbete) och har precis gått sin första ”life class” (mentorskap som ingår i FFA programmet). Och så har de varit på ungdomsgård i Pingstkyrkan en gång och varit i Life center på två söndagsgudstjänster. Första gången skjutsade vi dit dem, andra gången åkte de dit helt själva frivilligt med buss vad jag vet. De har också fått varsitt NT på persiska. En av dem kunde inte läsa, men hans vän sa att han kunde läsa för honom.

Jag har stort hopp för framtiden för dem och hoppas att de väljer att fortsätta gå Guds väg och växa i honom. De är underbara människor som behöver en frälsare, Jesus.

De har sett det mycket positivt bara att man bryr sig om dem. För det är ju det vi gör. Vi arbetar för att människor ska få lära känna Jesus och få en ljus framtid med honom! Han är alltigenom god och hos honom finns allt gott. Det arbetet är det underbaraste man kan få göra.

Och som sagt, jag tror bara att det är en början på en vandring, att Gud har mer ”in store” för dem och har tänkt mer för dem. (Han älskar ju dem stort.) Jag vet inte om de tagit några egna beslut för Jesus än, men de är ju klart intresserade av allt de ser i kyrkan. Kanske måste de bara möta Guden som står bakom det hela som kyrkan visar (vänlighet, kärlek etc.)

Fortsätt arbeta för Gud, det gör skillnad och är så värt det! Gör det Gud har lagt ned på ditt hjärta. Klart är iallafall att Gud använder Pannkakskyrkan för att nå människor med sin kärlek.

/Lisa Peterson