”Det var ett härligt gäng i olika åldrar som hade samlats i en av kyrkorna i Kristianstad i september. Jag hade just flyttat till Kristianstad för jobb, och ville engagera mig i utåtriktad verksamhet och hittade Pannkakskyrkan via Facebook och blivit medbjuden. Jag kände inte någon i gruppen, men blev varmt välkomnad och kände mig som hemma direkt.
Klockan var nio på fredagskvällen och vi var ett gäng från olika kyrkor som hade samlats för att gå ut med Pannkakskyrkan. Förberedelserna var i full gång, stämningen var på topp och vi var alla förväntansfulla inför kvällen, och vad Gud skulle göra. Efter de praktiska förberedelserna fördjupades gemenskapen med bön inför kvällen. Utan Gud förmår vi inget, men med Gud kan vi göra allt – det var i varje fall min inställning. Framåt elvatiden rullade vi ut i höstmörkret och satte upp tält, bord, grill och skylt. Grillen tändes, och det dröjde inte många minuter innan det var en mindre folksamling i tältet. Snabbt var snacket igång över en kopp kaffe eller en nygräddad pannkaka. ”Varför är ni här?”, ”Vilka är ni?”, ”Ska man verkligen inte betala något?”, ”Wow, vad snälla ni är!”, ”Jag var konfirmandledare när jag var yngre, men nu har jag svårt att tro”, ”Kan du be för mig?” Framåt två-tre-tiden hade hundratals pannkakor och många koppar kaffe delats ut, människor hade fått biblar, bibelverser, samtal, kramar, förbön.
Sedan den fredagen i september har det blivit ett antal utgångar med Pannkakskyrkan för min del. Jag har mött alla sorters människor: unga och gamla, glada och ledsna, nyktra och fulla, de som hungrar efter Gud och de som nöjer sig med vad världen ger. Några samtal leder inte så djupt, men så har man andra när människor öppnar upp sina liv och man kan få tillfälle att be med dem.
Varför gör jag det? Varför väljer jag att ägna fredagskvällar åt att stå och frysa i höstregnet när jag istället kunde suttit hemma och haft det mysigt framför TV:n?
En anledning är att det är riktigt kul. Det är en härlig gemenskap med kristna från olika kyrkor som har samma längtan som en själv – att göra Jesus känd, lydd och älskad. Man får fantastiska möten med människor på stan som kommit olika långt när det gäller att upptäcka vem Gud är – de flesta anar knappt att han existerar. Men det viktigaste för mig är nog ändå att denna gemenskap, alla dessa möten och frågor man får, sporrar min egen tro och att Gud genom detta avslöjar mer vem Han verkligen är. Gud älskar oss – alla.
1 Joh 4:10 ”Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.””
Per-Ola Forsberg, december 2012