”Det här är en sann berättelse och tillika en oerhört otrolig sådan! Det var ett av mina första år på Åsele Marknad och outreachteamet gjorde en promenad ner till ungdomscampingen. Ett stort grönområde som man under marknaden öppnar upp för ungdomarna som kommer till Åsele denna helg. Varje år är denna ungdomscamping en syn för ögat med pimpade husvagnar, ljudanläggningar som spelar alltifrån dansband till house, epatrakorer, tält i olika former, kläder som hänger till tork över en björk, flaskor och burkar till höger och vänster.. Men framför allt – sanslöst mycket ungdomar. En krigszon skulle man kunna kalla det! Där, mitt i allt kaos vandrar fyra tapra själar för att be, känna in och kanske samtala med en eller flera. Kombinationen dansband, techno och melodifestival är en vidrig kombination och speciellt illa är det om man tvingas lyssna till detta ifrån diverse trasiga högtalare. Det är liksom svårt att både höra nått annat och tänka klart. Men mitt uppi allt detta brus lyckas jag trots allt höra en röst skrika: ”PUMA 86”. Jag kan lugnt säga att jag momentant frös till is..
PAUS! För att förtydliga.. En gång i tiden fanns det en norrlänsk sajt som hette Apberget (typ föregångaren till Facebook..). Där råkade jag heta.. ja, just det.. Puma86. Favoritdjuret/klädesmärket + årgången. Supersnyggt tyckte jag!
Vi fortsätter.. Jag hör återigen någon kalla på ”mig” och hinner tänka tusen grejer, bland annat WWDS (what would daddy say?). Han som har alltid varnat mig för ”storebrorsamhället” och vikten av att vara försiktig med att ge ut sina personuppgifter. Situationen blir dessutom inte bättre när en kille kommer springande ut ifrån en skogsdunge och fortsätter skrika ”puma86” (den paniken alltså..). Killen kommer till slut fram till mig, hyfsat berusad och kan förutom mitt alias även mitt riktiga namn. Jag fattar verkligen ingenting, men han förklarar för mig att han sett mig på ett av Apbergets många forum, i detta fall ett Volvoforum. Från detta känner alltså den här killen igen mig – helt sanslöst! Jag får berätta vad jag gör på marknaden och det märks att han blir berörd och nyfiken på att veta mera.
Det här var tio år sedan. För varje år som gått och för varje marknad som vi varit på, har den här killen blivit både nyktrare och lugnare. Han har sedan 2006 liksom följt med oss som en alldeles egen maskot! 🙂 Han kommer varje år förbi församlingshemmet i Åsele där vi finns och steker pannkakor och hänger med oss större delen av kvällen. De senaste 4 åren tror jag aldrig att jag sett honom dricka en droppe alkohol.. Vi har fått be för honom upprepade gånger, han har blivit helad i ett ben och han har en sådan häftig hunger efter Gud utan att han fattar det! Den här grabben har stått och stekt pannkakor med oss, han har visat människor till bönestolen, peppat folk att tacka ja till förbön, tipsat sina vänner om oss och liksom blivit en i teamet! De senaste två åren har han även uttryckt att han verklgen vill bli en kristen, men att det är för mycket som tar emot. Förra året fick vi be för hans flickvän.. Hon stod där ganska oberörd, men han var tvungen att gå iväg för att tårarna kom. Jag vet att den här killen har fått smaka på mer än pannkakor – han har blivit berörd av Jesu kärlek och jag är även helt övertygad om att han en dag kommer att släppa kontrollen och på allvar välkomna Jesus in i sitt hjärta och liv! Det har varit så häftigt att få följa honom dessa tio år och sett hur Jesus sakta, men säkert förvandlat honom! Det är min Jesus det!”
/Lisbeth Tettli, PKNI
